Dag 0 Lördag - resdag: Orvar skriver: Resan till Nerja med flyg gick bättre denna gången trots att det var Ryanair, men direktflyg. Vi satt långt fram och det kändes riktigt skönt. Men ändå fick jag känslan av att vara alienerad, kanske är det för att jag är så gammal. Runt om mig fanns en välmående medelklass - jag är ju en gammal pensionär. Jag läste Harry Martinssons stora diktcykel Aniara som jag laddat ner till min läsplatta. Det kanske bidrog till min känsla av att inte passa in. Nå. fram kom vi - och i tid. Litet trötta var vi så vi tog taxi till Nerja. Inte helt gratis förstås. Vi kom till vår härliga lägenhet. I Ingrids rum var handdukarna formade till en "kärlekssvan"! Fast det begrep inte vi ,som är fostrade i en annan tid. Det mailade Sissi om, då vi skickat bilden till henne för att visa hur fint vi har det. Kurre hade varit vänlig nog att handla hem litet frukostmat. På Joannys åt vi en sen supé - Ingrid " Pirpir" heta räkor och jag en sallad så stor att den skulle ha räckt till tre mål. När kyparen bar ut två tredjedelar av min sallad viskade han något till Ingrid om "han äter som en"baby". Vad han menade vet jag inte. Men jag sov gott efter den och ett glas vin. |
![]() ![]() |
Dag 1 Söndag: Ingrid skriver. Ja, så är vi åter här i vår trivsamma lägenhet. Jag bara älskar den! Efter en natts god sömn åt vi som vanligt frukost på balkongen. Orvar fixade frukosten - det är hans insats i hushållsarbetet. Så gav vi oss ut - mot Europabalkongen. Där blev det en café con leche och en stunds studier av folklivet. Sen villade vi, som brukligt är, bort oss på väg mot Mercadona. Äntligen hittade vi dit -för att finna att den var stängd - det är ju söndag. Mot hemmet, men så kände jag att jag måste gå ut på snabb långpromenad medan Orvar vilade. Sagt och gjort. En riktig rundtur hann jag med innan jag vände hemåt. På vägen inhandlade jag 2 små ostpajer. Väl utanför porten, som var låst, insåg jag att jag inte kunde numret på porttelefonen. Ringde Orvar 5-6 ggr - inget svar. Vankade en halvtimme utanför i väntan på att någon skulle gå in eller komma ut. Helt dött. Siestatime. Till slut kom en vaktmästare och låste upp porten till poolen och hjälpte mig så in. Jag var arg!!! Orvar fick en skopa ovett och som straff för sin nonchalans att inte ha telefonen på så fick han göra i ordning lunchen. Ett i mitt tycke milt straff! Nåja, jag blev snart mitt vanliga jag, dvs mild som ett lamm. Efter lunchen så blev det en stunds korsordslösning och läsning av en mycket spännande bok av Ninni Schulman för min del och lite datorarbete för Orvars del. Så tog jag en promenad igen och när jag kom hem hade vi fått besök av två goda vänner, Kurre och Inger med Chelsey. En timmes prat över ett glas rött vin (det enda vi hade att bjuda på) och planer inför kvällen. Vi beslöt följas åt, Kurre, Inger samt Kurres gäst från England, Kristina och vi ut på trevlig restaurang vid 19.30-tiden. Det blev en trevlig kväll med god mat (Orvar och jag delade på en rätt - alldeles lagom för oss som inte är så stora i maten) på en trivsam uteservering på Carabeo. Vi kom hem till 22-nyheterna och kröp i säng med rolig lektyr och somnade i hyfsad tid. Första dagen är över.
|
![]() ![]() |
![]() |
Dag 2 Måndag: Orvar skriver: Första vardagen. Livet flyter lugnt. Vi gjorde en inköpsrunda till Mercadona supermarket. Gick bort oss förstås. Det är helt omöjligt att pricka rätt med en gång. Ingrid handlade frukost och lunchmat för några dagar och jag handlade vin och vatten. Det blev en rejäl promenad på ett par kilometer. Restaurangen vi var på i går kväll var mycket trevlig. Fjärran från en stel svensk dito med vita dukar och fint bordsskick. Trångt var det och stojigt till tusen. Kyparna skojade med gästerna. Stämningen var god och här kunde en enkel gammal smålänning utan överdrivet fint bordskick njuta av maten och vinet. Dessutom tog Ingrid och jag en portion ihop - det gick för sig här. Ändå blev det mat över som vi skänkte till Ingers hund Chelsey. Notan blev också därefter, 15 euro. Det passar också en gammal smålänning. Det var Kurre som hittat denna krog, som vi gått förbi hundratals gånger nere på gågatan Carabeo utan att besöka den. Nu blir det fler gånger om jag får bestämma. Jag kämpar nu vidare med Harry Martinssons Aniara och har googlat en del på den för att kunna hänga med. Ett ödesdrama som är mer aktuellt idag än för 60 år sedan, när den skrevs. I kväll är vi inviterade till Kurres chatau med utsikt över havet och en underbar park. Det blir väl samma gäng - men utan Christina, som rest hem till England. Ingrid skriver: Ja, det blev en trevlig kväll hos Kurre och en härlig laxrätt mm. Dock gick vi hem till 22-nyheterna. Oerhört tråkigt med fotbollshuliganerna och det som skedde i Helsingborg. Nyheterna dominerades av detta. Jag hade tidigare gått en egen långpromenad, då vi har rätt olika tempo på vårt promenerande och jag behöver få sträcka ut ibland i snabb takt. Min spännande bok nr 2 av Ninni Schulman tar en del av natten i anspråk. Svårt släppa den, men snart är också den utläst. Jag har dock fler böcker på lager. På vårt kylskåp därhemma sitter en liten tänkvärd devis. "Den som har ett bibliotek och en trädgård saknar intet". Jag instämmer.
|
![]() ![]() |
Dag 3 Tisdag: Ingrid skriver. Idag är det redan 1 april. Tiden går fort, fast i lättjans tecken. Efter sedvanlig, långdragen frukost och en stunds tidsfördriv av varierande slag tog vi en promenad ner till Burriana-stranden. Solen sken från en klarblå himmel och livet kändes bra. Enstaka solstolar var ockuperade av solhungriga semesterfirare, mest i vår ålder, daglediga alltså. På restaurangerna hade en del påbörjat tidig lunch. Vi var dock inte hungriga ännu utan strosade hela stranden bort, satt och njöt av sol och hav en stund, hälsade på senoran på The Gallery, som kände igen oss från tidigare år. Vi brukar alltid äta hos henne någon gång under vår Nerja-veckor. Vi intog sedan lunch på vår balkong och läste, jobbade vid datorn, vilade en stund därefter. Så var det dags för min motionsrunda igen. När jag var borta fick Orvar åter dambesök (konstigt att damerna alltid dyker upp när Orvar är ensam hemma), spanar de månne in när jag går, tro? Det var Kurre, som skulle ta bussen in till Malaga för att möta upp Ingrid från Örebro. Hon anländer till Malaga vid midnatt, så de övernattar där och "gör" Malaga imorgon innan de kommer hit. Kurre och Orvar pratade bort en halvtimme. Ikväll blir det någon väl vald restaurang, vet ej än vilken. |
![]() ![]() |
![]() |
Dag 4 Onsdag: Orvar skriver: Hela natten regnade det. Det behövs massor av regn här nere - flodbäddarna är alldeles torra. Enligt Pär Holmberg - meteorolog och miljökämpe - så är det risk för att här är öken redan om 50 år om man inte ändrar livsstil. Ja, det skall jag säga, som flugit hit med billigt flyg. Litet dåligt samvete har jag. När Isak och Viktor är pensionärer kanske de inte kan flyga hit - mormor och morfar var med och förstörde miljön. Nu till dagen som började med regn. Jag åt ändå frukost på altan. Vid lunchtid slutade regnet och vi tog en promenad ner mot Carabeogatan. Vi ringde på hos Jane, en glad svensk dam som har en otroligt vacker lägenhet med utsikt över havet. Där träffade vi också hennes svenska väninna Karin. Vi träffar nästan fler bekanta här än i Söderköping. Det blev sen en cappucino nere på Europabalkongen. Ingrid är duktig på att gå och jag ganska struttig trots stavar, så därför gör Ingrid någon extra promenad medan jag leker vid datorn. Det är faktiskt inte så himla enkelt att göra en sådan här hemsida, så det blir bra träning för min gamla hjärna. Det blir hemmakväll i kväll. Ingrid har köpt minipizzor på Mercadona. I kväll skall jag återgå till standard - ett glas vin. Jag vill inte ha en dålig natt till. Ingrid skriver: Jag har inte så mycket att tillägga. Vi var, som nämnts, uppe hos Jane. Det var roligt träffa henne igen, så glad och pigg och fräsch. Hennes väninna, Karin Paulsson, har vi hört talas om genom åren, men aldrig förr träffat. Också en trevlig bekantskap, som generöst lovade att vi fick komma upp och använda hennes skrivare. Kurre är i Malaga ett dygn och ska möta sin väninna Ingrid. Jag gick en lång runda på egen hand (fot) och fick lite motion i snabbare takt, Handlade lite på Mercadona och vände sen hemåt för att ha en lugn hemmakväll. Skönt det också,
|
![]() ![]() |
![]() |
Dag 5 Torsdag: Ingrid skriver: Torsdagen gick vi en hel del. Efter vår lugna morgon tog jag med den bok jag lovet Jane att få låna, nämligen Ninni Schulmans Pojken som glömde att gråta. Jag satt en halvtimme hos Jane och pratade om forna tider, om Görans betydelse för många här nere och för sina syskon. Så vandrade jag över till Kurre, dit Ingrid nu anlänt. Trevligt träffa henne igen. Vi satt i solsken på Kurres balkong med strålande utsikt över havet. Orvar gick upp till Inger för att försöka hjälpa henne med vissa datorproblem. Lunch hemma och sen gick Orvar och jag i sakta mak en låååång promenad och uppsökte lilla restaurangen, där man varje torsdag kväll serverar ärtsoppa med punsch samt pannkakor med sylt och grädde. Där skulle på kvällen ett stort gäng svenskar träffas, men vi orkade inte göra den promenaden igen utan bestämde med Kurre och Ingrid att äta på närmare håll. Ingrid var utsvulten så vi gick redan vid 19-tiden till "verkstadsrestaurangen". Stängt. Det får bli vår lilla restaurang nere på hörnet, sa vi. Sagt och gjort. Ni ser på korten hur glada Orvar och jag var över vetskapen att det bara var ett par steg hem sen. Vi tre kvinnor åt pasta - alldeles för stor portion för mig, jag fick lämna 90 %. Dock slant det ner en Créme caramel efteråt. Orvar åt en av sina favoriträtter Lasagne, en med lagom portion. Så följdes vi åt hem för att se 21-nyheterna. Ännu en dag var tillända. Fredag: En bra dag blev det åter. Litet förslöade var vi dock, promenaden på förmiddagen blev inte så lång. Vi vr inne på internetcaféet och fick våra boardingkort till hemresan utskrivna. Sån´t får man numera ombesörja själv när man anlitar Ryanair. Diverse matinköp gjorde vi och åt en enkel. men god lunch hemma. Naturligtvis motionerade vi också, vilket känns väldigt viktigt, åtminstone för mig. Hemma brukar jag sällan lägga mig och vila på dagen, men här sov jag gott en stund på eftermiddagen. På kvällen hade vi ju gjort upp om att träffa Kurre, Ingrid, Inger, Methe och Sune och äta en god middag på La Capilla del Mar, som ägs och drivs av Sunes son Andreas med hustru. Sagt och gjort. Kl 19 öppnar de restaurangen och kl 19 var vi där och mottogs av Sune och Methe med ett glas bubbel. Kurre var tyvärr dålig och stannade hemma, men vi 6 hade en mycket smakrik (smörstekt röding och crème caramel) och trivsam kväll tillsammans.
|
![]() ![]() |
![]() |
Dag 8 Söndag: Orvar skriver: Jag har lagt ut en del bilder med text. Och mina funderingar kring Kalahari för 100-tusen år sedan orkar nog ingen med. Ingrid skriver vidare: Idag är den hittills varmaste dagen. Å, vad jag njuter av vår terrass med en spännande bok - inte från 100-tusen år sedan visserligen, utan från nutid. Vi har motionerat , dock i sakta mak, men en fin promenad blev det. Mycket folk i rörelse idag, söndagslediga flanörer var det gott om på Europabalkongen. Naturligtvis vilade vi en stund där vid varsin cappucino, inte dumt alls. Jag tycker tiden går för fort. Inte en vecka kvar nu. Men bra har vi. Nyss kom Kurre upp och inbjöd oss på middag kl 19.30. Vi skramlar ihop vad de olika hushållen kan bidra med, affärerna är ju inte öppna. Ganska livligt vid poolen nedanför, jag vilade en stund, men somna kunde jag inte pga alla glada rop nerifrån. Men vad gör det! Nu ska jag ta en rask promenad själv. På min runda inhandlade jag lite förning till kvällen. Söndag kväll finns inte så mycket att köpa, men hittade gott bröd, vin och oliver hade vi och på så sätt kunde vi bidra en aning till kvällens måltid.Det heter ju: Ju fler kockar, desto sämre soppa. Men ikväll stod 3 kockar för maten som var himmelskt god. Kycklingfilé med en fantastisk sås och potatis samt sallad. Ost och bröd samt god choklad efteråt. Mätta och nöjda gick vi hem till 22-nyheterna. Ännu en dag var över. |
![]() ![]() |
![]() |
Dag10 onsdag: Orvar skriver. Av bilderna nedan ser ni att vi äter gott på vår altan - Ingrid lagar alltid god mat. Därför är jag bortskämd och tycker inte de olika restaurangerna vi prövar är så märkvärdiga. Men ombyte förnöjer och skönt för Ingrid att inte alltid laga maten. Nu närmar vi oss finalen och dags att summera. Visst har vi haft det skönt - sol, värme, god mat och trevligt umgänge. Ingrid tycker det har varit precis lagom länge - ja, hon kunde tänka sig ännu några dagar. En vecka skulle passa mig bättre. Men man får kompromissa. Jag har haft min laptop med och hörböcker, men ändå blir jag litet rastlös. Att jobba i trädgården, vedhögen eller snickarboa med en bra hörbok inkopplad i öronen är toppen. Men jag har inget stort behov av att jobba länge fysiskt, det räcker med ett par timmar, sen är jag trött. Jag har varit dålig på att gå den här gången. Dagens promenad ner till Burrianastranden med god lunch på Gallerian var precis vad jag orkade. Vi fick sätta oss flera gånger under vägen. Dessutom längtar jag väldigt mycket efter barn och barnbarn och barnbarnsbarn. När vi ser på facebook hur Kalle dansar eller bilder som Elisabet skickat av Siri - då känns det nästan jobbigt att det är så långt hem. Man blir litet barnslig och sentimental när man blir gammal. Ingen av er som ev. läser det här, har fyllt 80 så ni vet inte, men kanske en gång skall ni instämma? Detta var min smålänska syn på tillvaron - "det får duga", men snart kommer Ingrid att jubla på värmlänska - vi kompletterar varandra. Ingrid skriver: Jag har njutit i fulla drag. Solen, värmen, alla vackra vyer och trevliga människor har gjort våra dagar till en härlig upplevelse. Så bor vi ju så fantastiskt bra också. En vacker lägenhet med mycket hemkänsla, vackra ting runt omkring oss, ett toppenfräscht kök - ja en perfekt semestervåning, som jag hoppas få återkomma till. Det gäller dock att boka i tid, den är fullbokad mest hela året. Promenaden till stranden idag var fin och besöket på The Gallery lyckat. Madame där känner väl igen oss, vi brukar alltid äta där någon gång per Nerjasejour. Jättegod tonfisksallad blev det för min del och ett glas rosévin. Hem är det tyngre att gå, uppför mest hela tiden - men med små vilostunder på muren går det bra. Väl hemma blev det en liten siesta på sängen, skönt det också. Så är det en glädje att ha tid att läsa, ett av mina favoritintressen. Nina Schulmans båda böcker tog alltför fort slut, nu är de utlånade till vänner, som också slukar dem. Just nu läser jag bok nr 2 av Marie Jungstedt, också en spännande författare. Snart blir det mat på balkongen och senare ev. en Lumumba på Bahia. Vi får se. |
![]() ![]() |
![]() |
Dag ????: någon skriver. |
![]() ![]() |
![]() |