Min familjs historia
Om min morfarCarl Viktor Halldin född 8 mars 1869. Viktor var son till indelte soldaten Carl Halldin och hustrun Lena Sofia Pettersdotter. Han hade en 9 år äldre bror August, som blev soldat. Viktor hade ett medfött handikapp. Hans vänstra ben var något kortare så han haltade. Men å huvudets vägnar var det inget fel. I skolan utmärktes han som klassens ljus och skolläraren rekommenderade föräldrarna att sätta honom i folkskollärarseminariet. Så blev det dock inte. Istället sattes han i skomakarlära när han var 12 år. På den tiden vandrade skomakaren med sin lärjunge från gård till gård med sin verkstad. Det var mycket olika man blev behandlad på gårdarna, där man fick både kost och logi. Morfar berättade att han hade en mycket snäll och omtänksam skomakarmästare. När de var på en snål och besvärlig gård brukade han på kvällen stoppa om morfar med orden: ”Om du skall både frysa och svälta pojk , så skall du ändå inte fara illa!” Morfars hem var relativt välbärgat. Man behövde aldrig sakna mat på bordet. Morfar föddes året efter det stora nödåret 1868 då man fick svälta i många hem. Soldattorpet, Ingarp113, gav säkert ingen fet bärgning men då familjen var liten svalt man inte. Som utlärd skomakare flyttade han i början på 1890-talet till Stockholm och bodde hos släktingar. Han hade blivit lovad arbete inom byggnationen som behövde mycket folk. Men just när han kom upp utbröt en storstrejk. Han började då på en stor skofirma. På söndagarna var han ledig och gick långa promenader för att se staden. Han berättade hur han en gång hörde och såg August Palm tala på Ladugårdsgärde. Ganska snart återvände han till Ingarp och Småland. Det var väckelsetider och morfar kom med den rörelsen och blev snart en av de ledande personerna. Om detta har han själv skrivit mycket. Den 30 juni 1899 gifte han sig med min mormor: Johanna, Elisabet Karlsdotter född 1876 12 14. Elisabet var småskollärinna. I mars 1900 fick de sin första son Josef och därefter föddes ytterligare tre söner och två döttrar, varav den sista Britta var min mor 1909 01 13.Det blev alltså sex barn under första årtiondet. 1911 dog Elisabet i blindtarmsinflammation. Morfar var nu ensam med 6 barn mellan två och elva år gamla.De små barnen lämnades en tid ut till släkt och vänner. Mamma Britta kom till en broder i Herren i Boholm och Anna fick ett tillfälligt hem hos morfars bror August i Ulfstorp, Bodafors. Morfar gifte om sig /1915 07 31/med Nanna Vilhelmina Petersson född 1867 08 28. Hon var också småskollärare och levde till 1944. Morfar var utbildad skomakare och drev under många år skomakeri i hemtrakten, han innehade gården Tingsholmen 1/16 mantal och drev en lanthandel. Därtill var han predikant och reste/oftast gick / ut på söndagarna och predikade. Pojkarna Josef, Filip,David och Ariel tog så småningom plats som drängar hos olika bönder. På 20-talet utvandrade tre till Canada.. David och Josef bröt land i Alberta och blev farmare. Ariel prövade olika yrken i staden. Filip stannade i Sverige, tog över gården och drev sedan jordbuket fram till 60-talet. Morfar lämnade över jordbruket i mitten av 20-talet . Under 30-talet började han skriva i Smålandstidningen och Svenska Morgonbladet. I Smålandstidningen skrev han mycket om gamla tider. Under 40-talet började han göra uppteckningar för Landsmålsarkivet i Uppsala och Lund samt Nordiska Museet. Han fick en krona arket och tyckte han fick god förtjänst. Han skrev om seder och bruk i Småland under andra hälften av 1800-talet. Hans stora passion var att skildra väckelsetiden under hans levnad. Mycket togs emot av kyrkoarkivet i Lund, men till slut meddelade de att inte kunde ta emot mer! Morfar dog på våren 1953. Han vårdes av Anna i hemmet till sin död. 
|