Min familjs historia

Ingrid Maria Pettersson född den 29 aug. 1920 Död 14 maj 2002 En mjölkkruka, på småländska ”mjölksåe”, står nu som prydnad på vår altan och kommer från Rovön. Den påminner mig om två saker, mitt gamla far- och morföräldrahem på 30-talet och min gamla excentriska faster Ingrid som dog så sent som 2002. Här är dess historia. Farfar var mycket konservativ och höll fast vid det gamla ända in på 40-talet Jag minns ännu hur man kärnade mjölken och ystade. Farfar reste varje lördag till Eksjö och sålde smör och ost. Han hade många officersfruar som kunder. Kvinnorna i huset klagade och ville att man skulle gå med i mejeriföreningen, där de flesta bönderna redan var med sedan många år. År 1945 föll farfar till föga och började leverera mjölk till Eksjö mejeri. Farfar hade från början bara en mjölkkruka på 50 liter. Man hade 6-7kor. Krukan drogs ner till vägen vid Skottsmåla. Detta var farfars jobb. Klockan halv sju kom mjölkbilen så man måste vara tidigt uppe. Krukan hämtades sedan vid 13-tiden fylld med skum-mjölk. Detta gav kontanter till gården varje månad. Ost och smör köpte man på mejeriet. Mjölken som kom i retur vid 12-tiden kallades för skummjölk, den var ungefär som nutidens lättmjölk. Den användes till kalvarna och grisarna, man drack inte sådan mjölk . Den mjölk man behöll hemma för eget bruk fyllde man på ”kylare”, höga cylindriska hinkar med lock. Dessa hängde man sedan ner i brunnen för att hållas kalla. Dagen därpå hade grädden stigit upp och man skummade av grädden. Den skummade mjölken användes sedan i hushållet. Ända fram på 80-talet var faster Ingrid tämligen normal och hade då några ungdjur och höns. Men blev med åren alltmer excentrisk. Hon var hemmadotter hela sitt liv och lämnade gården ytterst sällan, kanske vid något släktkalas. Jag minns att hon körde hästen som drog vandringen till tröskan , eljest gjorde hon inte mycket nytta på gården. När vi kusiner var små var vi alltid litet rädda för henne för hon nöp oss ofta. Hon var därför inte särskilt omtyckt av oss barn. En gång skulle hon vara barnvakt åt mig, jag var 3 år. Hon låste in mig i köket och gick till granngården för att leka. Ännu minns jag hur jag gick runt i köket och kände på alla dörrar och luckor för att komma ut. Ingrid var den siste i släkten som bodde på Rovön . Hon umgicks med ingen och släppte heller ingen in i huset. Min kusin Arne skjutsade henne till Eksjö för att handla. Men det var problematiskt, dels luktade hon så illa av alla sina katter att Arne måste ha en särskild bil att köra henne i, dels var hon litet kleptoman i varuhusen och blev då och då tagen av någon säkerhetsvakt utanför kassan. Vanligtvis hade hon bara stulit för någon tia. Hon tyckte att allt var så dyr och de tjänade för mycket på henne, så hon ansåg det var rätt att hon tog varor utan att betala. På våren 2002 dog hon och hittades under den gamla gungstolen. Efter begravningen samlades vi åtta kusiner för att börja röja. Vi var: Vide, Sonja, Arne, Ingemar, Gullmari, Inge, Lars-Håkan och Orvar. Ingrid hade levt ensam på Rovön de senaste 20 åren och hade som mest 20 katter Det var verkligen ett augiasstall. Vi öste med spade ut genom fönstren allt skräp som samlats under åren: Men samtidigt visste vi att hon stoppat undan pengar då hon inte litade på bankerna. I lådor, burkar, påsar och kuvert låg pengar. När kvällen kom hade jag räknat ihop drygt 137 tusen kronor av olika valörer. Många sedlar var för gamla och måste skickas till Riksbanken för konvertering. När vi trötta den kvällen vandrade hem med 17 tusen kronor var i fickan förlät vi Ingrid alla nyp vi fått som barn.Frid vare över hennes minne!