Min familjs historia

Anna Sofia Elisabet Hermansson född 30 juni 1906 i Höreda död 18 okt 1993. Anna var morfar och mormors 4:e barn och första flickan. Anna var rödhårig och mycket livlig. Mormor dog då Anna var 5 år gammal och Anna fick en tid flytta till morfars broder i Ulfstorp utanför Bodafors. Anna har berättat att hon längtade hem och satt ofta på dasset och grät och längtade efter pappa och pojkarna. Hon gick 6-årig folkskola med varannandagsläsning. Efter skolan fick hon tidigt arbeta i hemmet. Hon blev hushållerska åt broder Filip som drev gården. En tid under 20-talet praktiserade hon på Margaretas Hushållsskola. Ett år arbetade hon som piga på en gård i Hemse på Gotland. Med människorna på denna gård höll hon kontakt hela livet. Hon berättade ofta om livet på Gotland, så den tiden betydde mycket för henne.Hon var mycket fästad vid mig och senare också Lasse. Jag var som barn lika mycket i Annas och Filips hem som hos mina föräldrar. Där var ofta litet mer liv och rörelse. Anna och Filip hade 2 finnbarn: Lars-Håkan och Marita. I början på 40-talet blev Filip psykiskt sjuk. Han hörde röster och blev mycket deprimerad. Anna tog då över ansvaret för gården tillsammans med morfar. 1947 såldes huvudgården, Tingsholmen, men man behöll Torpängen på tio tunnland uppe vid Ingarp skola. Filip vårdades i omgångar på Ryhovs Mentalsjukhus, han fick el.chock, åt hibernal , men blev aldrig mer riktigt frisk, utan hans sjukdom blev kronisk. Han kunde dock bo hemma och vårdas av Anna till sin död 1978. 1953 dog morfar som också hade vårdats av Anna. Dessutom hade man Bengt , en gammal mentalpatient, som utplacerades från psykiskt sjukhem i Eksjö. Han kom till Anna och Filip redan 1934 och bodde kvar hos Anna ända in på 80-talet. Bengt hade också skizofreni och kunde bli mycket våldsam. Ofta fick Anna och Filip besök av gamla emigranter från Canada som återvänt för att återse Sverige . Så hände 1954. Karl Hermansson, som bott i Valleyviev i många och nu blivit änkling kom plösligt en dag med hälsningar från böderna Josef och David. Karl hade varit gift med en distriktsjuksköterska i Valleyviev som mycket omtyckt. Karl hade drivit en bensinmack i utkanten av samhället. Nu var han på jagt efter en ny kvinna, som kunde ta hand om honom. Han förespeglad att han var välbestäld . Anna blev genast fötjust, då han friade på ett vykort han sände från Umeå. När Anna bad mig om råd varnade jag henne och förslog en prövotid för att se vad han gick för. Men det tog Anna ingen notis om utan svarade mig, att skulle han flytta dit skulle det vara på riktigt. Sagt och gjort. Han flyttade in hos Anna. Familjen samlad i morfars trädgård 1943.................Anna i sin farfars Knektuniform på möhippa!