| Som så många gånger förr hittade
vi inte fram sista biten. GPS:en hackade. Till slut skickade vi Ingrid, som
förstår värmländska bäst, in i en stuva och frågade. Tro mig, vi var ju nästan
framme. Vi blev som alltid hjärtligt välkomnade av Gunnel och
Sten-Åke. Den här gången hade vi med Carin från Uppsala, en gammal
skolkamrat, som Gunnel inte sett på 60 år. Vi bjöds på mycket god lunch. Och
till efterrätten fick vi en 4;a whisky av fint märke. Ingrid fick avstå för att
köra hem. |
 |
| Den här lilla rackaren utanför köksfönstret, fångade
mitt intresse. |
 |
| Åt upp och ner.
|
 |
Smidig som bara den.
|
 |
| Ingrid tar sig en funderare på den mysiga verandan. |
 |
| Värmländska vanor, tror en
smålänning. |
 |
| Så även i Uppsala, förr i
världen |
 |
| Ofta reser vi till våra barnbarn i Kalifornien i USA,
men på sommaren blir det Värmland för Sten-Åke och Gunnel. |
 |
| Gott, kladdkaka, jordgubbar och grädde. |
 |
| Oj, vad många bilder på whiskyglaset. |
 |
| Orvar mediterar, var de i Uppsala på Ovandahls tid? |
 |
| Fantastiska hus, mitt i skogen. |
 |
| Här finns ro och stilhet. |
 |
| Men det är långt till barnbarnen, men till jul reser
vi igen. |
 |
| En gång studentskor i Uppsala, men väl bibehållna
och intellektet är intakt. |
 |
| Här har vildsvinen hjälpt Sten-Åke med gräsmattan. |
 |
| Titta jag flyger. |
 |
| Gäststugan bäddad, men vi stannar inte. |
 |
| Skogstjärn i Skåltjärn! |
 |
| Gamla foton, vem är vem? |