Sista dagen i Wien


Solen sken och inte var det alltför kallt, en fin höstdag i Wien. Nu tyckte vi att vi hittade bra i centrala staden och tog lätt 71:ans spårvagn fram och tillbaka. Vi tog ytterligare en rundtursbuss för att fylla i luckorna och se nya områden. Grinzing var en mycket vacker och lantlig stadsdel, låg högt över staden Vi besökte Café Landmann, enligt guideboken "den besuttna medelklassens favoritställe", så där passade vi verkligen in! Kanske valde Anita det för att det var Sigmund Freuds favoritkafé, jag vet inte?
Mycket hästdroskor överallt. Stiliga hästar, men har de röda öron?
Här kommer en hel rad förbi vår hotell.
En av många rundtursförsäljare.
Och här blir det napp, Anita tar upp plånboken.
Och så sitter vi på bussen igen.
Wiens universitet, tror jag?
Välklippta häckar och buskar i alla fall.
Samma vy igen.
Jag försökte hänga med, men gammal skoltyska funkade så där.
Sorry, vet ej.
Lika illa här.
Men detta är en hästdroska, det vet jag.
Ännu ett monument.
Donau kanal.
Tät trafik.
Stiliga moderna hus.
Donau kanal igen.
Bro med något studenspex
Det fanns även mycket grönt.
Trevligt mitt i storstaden.
Ännu ett kafé.
Servitrisen var glad och trevlig och tog gärna ett kort på oss.
En titt ner från balkongen..
Ännu en hästdroska, dock utan röda öron.
Ett modernt värmekraftverk
Ett snabbkort på Votivkirche.
Café Landmann, fint så det förslår. En timme fick vi ha bordet, sen kom den välbesuttna medelklassen.
Ölet och brödbiten var gott, gulaschsoppan för starkt kryddad enligt Orvar.
Fint var det, men vi såg inga spår av Sigmund Freud.
Det är flottare än Jannes i Söderköping, det medges.
Och goda bakverk.
Barbro och Anita framför, vad, fråga dem.
Stephansdomen.
Haltestelle
Mycket folk på spårvagnarna, men då en gammal krokig smålänning steg på reste man sig snabbt och gav plats.
En sista cappuccino i hotellets loggia. Glada och nöjda, som synes.