Solen sken och inte var det
alltför kallt, en fin höstdag i Wien. Nu tyckte vi att vi hittade bra i centrala
staden och tog lätt 71:ans spårvagn fram och tillbaka. Vi tog ytterligare en
rundtursbuss för att fylla i luckorna och se nya områden. Grinzing var en mycket
vacker och lantlig stadsdel, låg högt över staden Vi besökte Café Landmann,
enligt guideboken "den besuttna medelklassens favoritställe", så där passade vi
verkligen in! Kanske valde Anita det för att det var Sigmund Freuds favoritkafé,
jag vet inte?
|
|
Mycket hästdroskor överallt. Stiliga hästar, men har
de röda öron? |
|
Här kommer en hel rad förbi vår hotell. |
|
En av många
rundtursförsäljare.
|
|
Och här blir det napp, Anita tar upp plånboken. |
|
Och så sitter vi på bussen
igen. |
|
Wiens universitet, tror jag? |
|
Välklippta häckar och buskar i alla fall. |
|
Samma vy igen. |
|
Jag försökte hänga med, men gammal skoltyska funkade
så där. |
|
Sorry, vet ej. |
|
Lika illa här. |
|
Men detta är en hästdroska, det vet jag. |
|
Ännu ett monument. |
|
Donau kanal. |
|
Tät trafik. |
|
Stiliga moderna hus. |
|
Donau kanal igen. |
|
Bro med något studenspex |
|
Det fanns även mycket grönt. |
|
Trevligt mitt i storstaden. |
|
Ännu ett kafé. |
|
Servitrisen var glad och trevlig och tog gärna ett
kort på oss. |
|
En titt ner från balkongen.. |
|
Ännu en hästdroska, dock utan röda öron. |
|
Ett modernt värmekraftverk |
|
Ett snabbkort på Votivkirche. |
|
Café Landmann, fint så det förslår. En timme fick vi
ha bordet, sen kom den välbesuttna medelklassen. |
|
Ölet och brödbiten var gott,
gulaschsoppan för starkt kryddad enligt Orvar. |
|
Fint var det, men vi såg inga spår av
Sigmund Freud. |
|
Det är flottare än Jannes i
Söderköping, det medges. |
|
Och goda bakverk. |
|
Barbro och Anita framför, vad,
fråga dem. |
|
Stephansdomen. |
|
Haltestelle |
|
Mycket folk på spårvagnarna,
men då en gammal krokig smålänning steg på reste man sig snabbt och gav plats. |
|
En sista cappuccino i hotellets
loggia. Glada och nöjda, som synes. |