Bilddagbok från Nerjaresa 2011
|
Dag 0 Efter en mycket god middag hos Karin tillsammans med Kalle, Emilia och Malte , reste vi ut till Arlanda och Ibis hotell. Vi körde vilse som vanligt - kom in vid terminalerna och fick fråga oss fram. På Ibis blev vi väl mottagna och fick en bra parkeringsplats bakom hotellet, dessutom billigt, 425 kr för två veckor.Vi tittade på Skavlan och sedan i säng. Sov dåligt, Ingrid nästan inget. Kl 03.oo ringde kl. För en gång skull riktigt lugnt på 2:ans terminal. En dålig och dyr frukost –kaffe och fralla. Planet en timma försenat – som alltid! Lite seg resa – fem timmar på planet,men inget byte och det var skönt. Ingrid och jag beställde en slät kopp te – 50 kr, norrmännen vet att ta betalt. |
|
|
Dag 1 Så landade vi i Malaga vi 11-tiden. Där blev det diskussion hur vi skulle resa till Nerja. Vi var tre Curre, Ingrid och jag. En taxi skulle kosta över 20€ per person.Det ville jag kosta på eftersom jag får obehagliga känslor när jag tänker på busstationen där jag blev rånad för 2 år sedan. Att åka stadsbuss i Malaga en timma – om än billigt och sedan skaka fram på landsvägsbussen till Nerja i ytterligare 1,5 timma det lockade mig inte. Men jag blev nedröstad som slösaktig och bekväm! Alltså stadsbuss först i oändliga kringelikrokar och stora väskor som for hit och dit, folk på och av i ett kör. Äntligen var vi i andra änden av denna millionstad där vi skall ta landsvägsbussen till Nerja. Vi hoppar av med våra tre jätteväskor och skall köpa biljett. Då händer det. Curre saknar sin handväska. Var är min väska med pengar,nycklar, pass, kreditkort och allt: ropar Curre blek och skärrad. Den åker stadsbuss i Malaga, svara jag. Vi var alla tre ganska skärrade. Nu måste vi handla snabbt! Curre utan pengar – fick låna 40€ av mig, jagade upp en taxi för att hitta stadsbussen. Vi lovade att vänta vid hållplatsen tills Curre kommer tillbaka. Den ena bussen till Nerja efter den andra går - ingen Curre syns.Så plösligt dyker hon upp – utan väska. Vad göra nu? Vi bestämmer att Ingrid och jag reser med de tre stora väskorna och Curre fortsätter att forska i Malagas bussterminaler efter sin handväska. Så tog vi alltså landsvägsbussen mot Nerja. Efter att skumpat runt längs kustvägen kom vi till Nerja busstation vid tretiden. Vi tog en taxi till vår lägenhet. Den ägs av en svensk och var mycket trevlig. Nu var vi trötta och hungriga så vi gick ner till Trebol och åt en lätt – mycket lätt – lunch. Därefter var vi tvungna att handla mat för helgen, då alla affärer i Spanien är stängda på söndagar. Vi gick mot supermercados – men vilse i de spanska kvarteren, som vanligt. Vi köpte vår mat. Men var var Curre. Hon hade ingen mobiltelefon och inte visste hon i vilken våning vi bodde. Vid sextiden dök hon upp utanför vårt fönster – glad som en speleman – hon hade fått tag i sin väska och den var intakt. |
|
|
Dag 2 Text |
|
| Ingrid njuter i solen |
|
|
Klicka |
Se Ingrids vandring till Europabalkongen |
Frigiliana |
|
Dag 3 Text |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Dag 4 Vi har nu varit här några dagar. Vädret är nu soligt och varmt, precis som det skall vara i pensionärernas paradis. Nåja, hur är det då? För några dagar är det ok. Men nog skulle jag ändå bli glad om Tina ringde och frågade om jag kunde hämta Carl på dagis vid 15-tiden! Här är det långa promenader som gäller. I går 13000 steg enligt stegräknaren. Och så planerar vi för vilken restaurang vi skall äta på under kvällen. Det är viktigt. Vi har en mycket trevlig lägenhet med två sovrum,stort vardagsrum och fin altan. Frukostarna är fantastiska. Kl 9 kan man sitta ute på altanen och dricka kaffe i bara skjortärmarna. Luncherna äter vi också på vår altan: vitt bröd, tomater,sardiner, paté och t.o.m ett glas rosé, inte alltid för man blir så sömnig då. Jag har min dator och Internet uppkopplat, och det är en lycka för mig! Och så har jag min kamera, fast jag redan under åren fotograferat det mesta. Men först och främst har jag min älskade hustru Ingrid. (I:s kommentar) Den sociala biten. Ingrid har gått bort till Curre och Gunilla. Igår kväll bjöd Lisa och Lennart på ett glas rosé. I kväll skall vi samlas på någon svensk restaurang där det skall serveras ärtsoppa, punsch och pannkakor. Bord för tolv är redan beställt. Det tror jag blir trevligt – jag har aldrig ätit ärtsoppa med punsch! Sådant gjorde man inte i det frikyrkliga Småland. Vi har svensk TV så vi kan följa allt som händer. Men rapporterna från Libyen eller Japan är ju dystra. Jag förmodar att de havererade kärnkraftverken i Japan betyder slutet för kärnkraftsepoken. Kadaffi kommer tyvärr att segra och straffa sin befolkning fruktansvärt. Så flyter dagarna stilla och lugnt. Min kropp mår väldigt bra av denna brist på arbete. Själen litet sämre, dvs Vedhögen väntar ju därhemma. Och snart är det dags att sätta igång med trädgården. Det blir roligt. Så att träffa alla barnbarn igen blir ännu roligare! Just nu blev jag inbjuden att se hotellet där Gunilla bor. Jag går dit. Det kan bli några bilder!!! I dag är det S:t Patricks day - alla irländare blir som galna. Mer om detta senare! |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Dag 5 torsdag 17 mars Vid sextiden, denna S:t Patricks dag, vandrade vi bort mot den svenska restaurangen Alexis. Där samlades ett 15 tal svenskar för att äta ärtsoppa med punsch och pannkaka med sylt och grädde. Jag själv var litet fundersam, när jag såg samlingen utanför restaurangen. Mer än hälften var helt nya människor och tillhörde definitivt inte mitt relevanta samfund. Men det gick mycket bättre än jag trodde. Ärtsoppan var mycket god och att dricka litet punsch till var inte helt fel. Man lär så länge man lever. Framför mig satt en gammal bokhandlare - inte så gammal som jag förstås, jag är ju alltid äldst numera. Han var en mycket intressant man. Hade gått sina läroår i Nermans bokhandel i Norrköping för att senare etablera sig som egen bokhandlare vid Odenplan i Stockholm. Han hade haft många berömda människor som kunder i sin bokhandel, bl.a. Sven Delblanck, Olof Lagerkranz, von Sydow och många andra. Kvinnan till höger om mig berättade om sin ena dotter, som var gift i Australien och deras resor dit. Litet långt till barnbarnen! En svensk poet, Dag, som jag kände sen tidigare dök upp där. Han kom inte ihåg mig, fast jag hade – kanske 2004 – intresserat mig mycket för hans dikter. Ingrid fick då ett dikthäfte av honom. Nu steg han upp i restaurangen och sjöng en av sina dikter, som handlade om svenskarnas nya hem i Spanien. En del tyckte inte det var någon höjdare, men jag tyckte det var ett trevligt inslag. Det blev en mycket billig måltid för Ingrid och mig trots två glas punsch, c:a 150 kr. Fram emot nio ville Ingrid gå på Irländsk pub, det var ju S:t Patricks dag då alla irländare blir som galna. Första puben vi kom till var sprängfylld. I nästa, som är alldeles intill där vi bor, hittade vi fyra stolar. Där var underhållning av det tveksamma slaget – lite av ”After Dark”. Inte min grej. Han el hon dansade och sjöng högljutt och bjöd upp till höger och vänster. Själv var jag livrädd och drog Curres stol framför mig som skydd. Personalen var mycket trevlig och vi fick var sin irländska gröna hatt. Så vi såg inte kloka ut. Men det skall man inte göra på S:t Patricks dag. Efter att ha drucket ett litet glas rosé med något irländskt äckligt tilltugg var Ingrid trött och vi gick hem. Jag lägger ut litet bilder från kvällen, en del kanske man borde skämmas för, men bilder är ju alltid sanna. |
Klicka |
på Alexa Klicka |
Klicka |
|
Dag 6-8 fredag –måndag 18-21 mars
Så har halva tiden i Nerja redan gått. Idag gjorde vi en rejäl långpromenad längs stranden väster ut ända över floden. En hel del människor var på badstränderna. En och annan badade. En del varnar för att badvattnet är förorenat här i Nerja. Reningsverken har för dålig kapacitet. Andra påstår att vattnet är fint. Det ser rent ut. Så jag tänker nog bada. Under vår promenad mötte vi flera bekanta. Lennart och Lisa samt Liz från Norge. Här bor många svenskar. Varje gång vi är ute och vandrar möter vi bekanta. Och varje dag ringer det på porttelefonen och någon har vägen förbi. Ikväll skall Ingrid och jag gå ut och äta på en Le Capilla del Mar, som ägs av en svenska tillsammans med sin spanske man. Förmodligen är det något dyrare, men god mat. Vi har varit där varje år någon gång. Nästa dag. Ja, det var mycket gott men alldeles för mycket. Man borde ha pensionärsportioner. Visserligen kan man få en ”doggiebag” men det är litet ”skämsit”. Så Ingrid lämnade halva sin portion, medan jag som snål smålänning tryckte i mig fläskfilén, grönsakerna och bakad potatis – och uppe på allt det glass med varm hjortronsylt! Nå, så äter vi inte varje kväll. Bäst mår jag efter en sallad – en avokadosallad som jag är förtjust i och till Ingrids förfäran ätit tre kvällar! Sallad är man duktig på här, ja, här skulle lilla Ingrid och Agnes trivas, som gillar sallader, värre vore det för lilla Alva, som hatar grönsaker. Nog om mat! I gårkväll var Curre och Gunilla här och vi såg ” I rymden finns inga känslor” på DVD med Skarsgård i huvudrollen. Den var ganska bra, fast inte så bra som Ingrid förespeglat – smaken är ju olika. Jag fick lära mig en hel del, bl.a att jag nog på ålderns dag fått en del drag av Asperger. Jag har svårt med förändringar och improvisationer. Vill att allt skall var som vanligt. Och att kramas hit och dit är ju inte min starka sida. Men blir det inte värre med åren tror jag att Ingrid och barn och barnbarn kommer att stå ut med mig. Jag lyssnar på en väldigt bra deckare ”Den döende detektiven” av GW Persson. Han är ju professor i kriminologi och kan polisutredningar – säkert mycket bättre än Liz Marklund. Ibland skrattar jag högt där jag sitter med mina lurar på – och då ropar Ingrid irriterat ”Sluta!” Det är nu måndag em. Jag börjar längta hem till: barnbarnen, barnen, trädgården och vedhögen. |
Klicka |
Klicka |
Gunilla Cassel Klicka |
|
Sista kvällen på Alexa&Bahia Klicka! |
|
|
Dag 10-14
Torsdag kväll blev det repris på ärtsoppa med punsch samt pannkakor med sylt och grädde på Alexa.
Lennart underhöll med snapsvisor och vår poet, Dag läste dikter och sjöng sin hymn till Spanien.
Det blev en fin kväll med nya trevliga människor. Fram emot 21 skingrades vi, men ett gäng följdes åt till restaurang Bahia vid Lilla Europabalkongen. Där tillslöt ännu ett nytt gäng svenskar. Det blev en trevlig stund med Lumumba för en del. Sen bröt Ingrid och jag upp för att sitta en stund på vår altan i den ljumma marskvällen! ”Det här är ditt land Det här är mitt land Från Gibraltar, till San Sebastián” sjöng den svenske poeten på det svenska Caféet Alexa. Det verkar som svenskarna precis som invandrare i Sverige –grötar ihop sig – och trivs ihop. Nu har vi varit här i 14 dagar: umgåtts med andra svenskar, sett svensk TV, läst svenska tidningar på nätet – längtat efter SMS och mail från Sverige. Vad är då bättre här i Spanien. Väder, sol och varma vindar. Restaurangerna är mera plånboksvänliga än i Sverige. Här kan man äta en god tre-rätters middag med ett gott vin till för under 150 kr. Man kan dricka cappucino för 18 kronor eller ta ett glas vin för 15 kr. Det får man inte på Jannes i Söderköping! Att åka buss är billigt. 9 kr för enkel resa till Frigiliana uppe i bergen eller 30 kr för en lång resa som till Malaga, 7 mil. Inget krångel med betalningen, som hemma, riktiga pengar går bra, direkt till chauffören! Det finns gott om fina grönsaker om man vill laga mat hemma, som vi gjort flera gånger. Dessutom serveras det mycket goda sallader för en billig penning på de flesta restauranger. Livet blir dessutom ganska hälsosamt eftersom man promenerar mycket i det fina vädret. Gärna längs Medelhavets strand. 
|
Åter till huvudsidan