Shoppingday!

Man bör ju shoppa något när man är på "semester". Jag har köpt en blå solhatt och två livremmar. Ingrid en liten väska. Till barnbarnsbarnen som fyller år i vår, tyckte Ingrid att vi skulle köpa en liten sak  Du får köpa till Nils, men vad? En plastmodell av ett gammalt ånglok föll jag för. Det var väl mest för att jag blev litet nostalgisk och tänkte på då vi tog tåget till Bodafors, när jag var så gammal som Nils. Det är nog inte särskilt spännande för honom. Jag får väl ge honom en peng också som tröst. Ingrid var säker på saker som hon köpte till Vera och Tilda-Li. Här finns hur mycket underliga prydnadsgrejor som helst. Affärerna är översållade med krims krams.

Just den vill Ingrid ha.

Den blå.

Så flickan fick hämta en stege.

Allt låter billigt i euro, man glömmer att en euro faktiskt är tio kronor.

Smaken är som baken....

Hur skall man kunna sälja allt?

Inte en grej skulle falla våra döttrar i smaken

Ingen hatt mer, Ingrid, låt solen ha sin gång.

Uhu så hemska saker...

Och ringar, är det diamanter, tro?

Skulle man styla här, finge man jobb.

Tuppen till påskbordet och paddan i trädgårdsdammen?

Spartansk lunch.

Nu börjar flaskborstblommorna nedanför vår altan att blomma, då är det vår.

Och häcken nedanför.

Så träffade vi äntligen ett gäng svenskar som vi kände. Lisa, Lennart och herrskapet Lundblad. De ropade in oss till sitt bord. Det blev en trevlig pratstund. Vi gick sist och när jag skulle betala, sa kyparen att Lennart betalat för hela gänget, när han gick.   Tack, Lennart, vi får väl bjuda igen någon gång.

Minnen från Görans tid, kom upp.

Nerjapizza - så där.

Men Ingrids omelett var god.