Ingrid vandrade själv till
storköpet. Jag älskar varken Willys eller Mercadona. så jag stannade hemma och
lyssnade på deckaren. "Villospår". Helt omsluten av mina lurar hörde jag inte att
Ingrid hade kommit tillbaka och stod vid entren och ringde på porttelefonen att jag skulle
öppna grinden. Efter en god stund kom en annan husinnevånare och släppte in
Ingrid. Hon ringde sen på vår dörr och då vaknade jag till och låste upp, gissa om jag
fick världens uppsträckning. Jag var ju helt oskyldig, låg med knäppta händer
och lyssnade till en spännande deckare. (Ingrids kommentar)Nåja, skulden
var din, Orvar, eftersom du inte ville att jag skulle ta med nyckeln. .
|
 |
| Ett tillstånd då man kan glömma världen, och sin
hustru! |
 |
| Pekfingerpalm??? |
 |
Det oändliga havets....... |
 |
| .........brus! |
 |
| Mycket lugnt på
strandrestaurangerna. |
 |
| Och väldigt tomt. |
 |
| Litet stavgång på strandpromenaden för Orvar. Ingrid
blev uppmärksammad av en trevlig engelsman i backen upp. Han sa till henne att
hon hade en duktig man som kämpade med stavar i uppförsbacken - kanske trodde
han att jag var 100 år. Jag ser väl ut för det? Han bad Ingrid framföra sin
beundran! |
 |
| Märkligt släta palmstammar i
Paradorparken. Putsade med sandpapper, tro? |
 |
| Nerjaomelett för Orvar. På den
sover man i sju timmar. |
 |
| Melon med lufttorkad skinka för Ingrid. |
 |
| Orvar mediterar över livet med knäppta händer. Kanske
funderar han över flytten till Söderköping? |