Min historia: min farfar

Min farfar Karl Emanuel Rylander föddes 11 november 1870 i Stockholm. Farfar, Karl Emanuel Rylander, Malle kallad, var 1:e byråingenjör vid Järnvägsstyrelsen och arbetade några år i Helsingborg innan han år 1900 flyttade till Stockholm, där han verkade resten av sitt arbetsliv. Farmor hette Anna Katarina Westerholm, född 1868-10-06 och kom från Gävle. Hur de två träffades vet jag inte, men det blev ett långt och harmoniskt äktenskap. De fick fyra barn, den äldsta, Ruth Katarina, var född 1898-01-11 i Helsingborg sedan kom Karl Gustav den 6 november 1899 samt ytterligare en son, Per Edvard Emanuel, (Pelle kallad), född i Stockholm 1901-08-17 och sist Gertrud Henrietta g. Dahlby född 1905-08-23. Arbetsliv Farfar, som var utbildad civilingenjör, arbetade först vid Järnvägsstyrelsen i Hälsingborg och flyttade år 1900 över till Stockholm där han först var stationerad vid Södra station under sin långa tid vid SJ. Då bodde familjen på söder, Hornsgatan 146B. År 1911 fick han en tjänst vid Centralen, först med kontor ovanför vänthallen, sedan på Hamngatan, där det nya stora hotellet nu ligger (Royal Viking?) med adress Vasagatan 3, 1 tr. Farfar arbetade främst med att elektrifiera Sveriges järnvägar, Malmbanan t.ex. Göran har berättat följande episod från farfars liv: Malle och några medarbetare körde på natten dressin för att utföra något arbete. De trampade genom en tunnel, väl medvetna om att inget tåg skulle passera denna tid på dygnet. Men det gjorde det – ett extra godståg kom rakt emot dem, när de kom ut ur tunneln. I sista stund lyckades alla kasta sig av dressinen och rulla ner vid sidan av banvallen. Alla undkom lyckligt, dressinen totalförstördes. Vid samma tid vaknade farmor Anna hemma i Stockholm, orolig för sin Malle, förstod inte varför. Klockan var 02.30 c:a. Hon föll på knä och bad för sin Malle. På morgonen ringde farfar och bl.a. följande samtal utspann sig: A: jag var så orolig för dig inatt. Var det något som hände? M: Ja, det var det. (så berättade han vad som hänt).A: När hände det? M: Kl 02.30. Hemmet och familjen Barnen Rylander blev ganska strängt hållna. Man fick inte gå på bio eller teater. Sport, däremot, var helt klart tillåtet. Farfar och farmor köpte ett sommarhus ute på Österskär av pengar de ärvt av farmors far, byggmästare Per Westerholm i Gävle, huset kallades Gunnerud efter farmor Annas mors föräldrahem som hette Väst i Östista i Gunnerud i Östra Ämtervik i Värmland. Somrarna på Österskär var ett paradis för barnen (utom för Ruth, som var klen). Ett stort gult 2-våningshus med en härlig tomt dit familjen reste så snart skolorna slutat för terminen omkring 4 juni. Farfar pendlade hela sommaren med tåg in till sitt arbete. Kusinerna Sundahl bodde i ett angränsande hus, där fanns tennisbana och en stor trädgård. Där fanns även trädgårdsmästare, som bodde i en liten mörk stuga med sin familj. Vilken klasskillnad, som rådde. Stugan låg på tomten och bestod av 1 rum och kök. Farmor och farfar hade 1 och ibland 2 hembiträden med dit ut. Farfar Malle besökte aldrig köket och farmor mycket sällan. Farfar var missionsförbundare och mycket god vän med bl.a. P.G. Waldenström, vilken ofta var på besök i det Rylanderska hemmet, likaså gästades hemmet av Karl Boberg och Frank Mangs. Farfar var också en god sångare och gjorde bl.a. sångarturné till USA, där man reste runt och höll konserter. Mina minnen av farfar Min bror Göran och jag fick några gånger resa upp till farmor och farfar och stanna 4-5 dagar. Farfar var då redan sedan flera år pensionär och tog oss barn med ut i den stora staden, vilket vi tyckte var väldigt spännande. Vi åkte på rundtur med spårvagn (dessa fortskaffningsmedel fanns ju inte i Karlstad), vi besökte Skansen, var på Naturhistoriska museet, åkte upp i Katarinahissen. Vi åkte skridskor på den stora spolade banan utanför biblioteket på Sveavägen och vi besökte faster Gertrud och farbror Frithiof vid Odenplan och hälsade på våra kusiner Gunnel och Bertil. Farfar hade 2 systrar, som bodde på Rådmansgatan och där var vi också på besök. De hette Maja och Rut. Dem minns jag väl. Han hade en syster Märta som gifte sig Wilson och var en av de tidigaste kvinnliga studenterna i Sverige, en bror, som hette Lars och som också tog sin mors flicknamn, Rylander. Många somrar kom farfar och farmor på besök hos oss i Alster. De kom med tåg, 1:a klass, och stannade någon eller några veckor. Farfar var en mycket intresserad frimärkssamlare och hade utomordentligt god ordning i sina frimärksalbum. Han sydde korsstygnsalster – gardinkappor, stolsitsar mm. Detta var en inte så ovanlig hobby bland äldre gentlemän. (Gustav den femte, t.ex.) Farfar var också mycket intresserad av växter. Han hjälpte mig samla in och klassificera de växter jag under sommarlovet måste lära mig, 25 st 1:a året, 50 2:a och 75 3:e året. Alla namn skulle jag kunna på svenska och på latin. Det var en stor hjälp för mig att göra detta i samarbete med farfar.Vi hade en krocketplan hemma och spelade ofta krocket, hela familjen och även goda vänner, vuxna som barn. Farfar var en mästare i detta spel och slog sina klot elegant med en hand på klubban och rak i ryggen. Han vann ofta överlägset. Farfar blev änkling 1951. Faster Ruth bodde kvar i hemmet, Odengatan 29. Hushållerska var fröken Ekman, en mycket vänlig och varm dam, som alltid tog väl hand om oss vid besöken. Farfar opererades för gallsten 1960 och låg då på Sofiahemmet i Stockholm. Han ramlade och bröt lårbenshalsen och repade sig aldrig efter detta utan kom som konvalescent till Blackebergs sjukhem, där han slutade sina dagar våren 1962. Ligger begravd i familjegraven på Norra Kyrkogården i Solna. Farfars föräldrar Carl Edvard Nilsson föddes i Malmköping 18 mars år1843 och dog 29 februari 1928 i Stockholm samt Gustafva f. Rylander född 24 mars 1838, död 28 september 1895. De gifte sig 24 juni 1865. Farfars mor var född på Öland och kom att hela sitt vuxna liv bo i Stockholm. Om Gustafva vet jag inget, hon hann aldrig träffa sina barnbarn på fars sida. Om farfars far vet jag en del . Han började sin arbetsbana redan som ung vid Telegrafverket och under någon tid var han med om vid byggandet av telegrafledningarna vid Statens Järnvägar. År 1875 började han anläggningen av Stockholms brandtelegraf under ledning av telegrafinspektör N. Carlberg. Vid dennes död övertog han befattningen som föreståndare för nämnda brandtelegraf och innehade denna befattning till år 1910. Han hade också hand om nybyggnader och underhåll av Stockholms polis- och vattenledningsverks signal- och telefonanläggningar. Genom sitt arbete med detta kom C.E. tidigt i samarbete med sin ungdomsvän L.M.Eriksson. Sitt främsta arbete nerlade C.E. på byggandet av telefonnätet i Stockholm – den första telefonanslutningen gick mellan L.M. Eriksson och farfars far C.E. Farfars far engagerades som linjebyggmästare då bolaget ”Stockholms Allmänna” startades och fortsatte med detta till sin pensionering 1908. Han var plikttrogen och flitig och allmänt respekterad av sina arbetskamrater ./Dessa rader tagna ur The L.M.Eriksson Review årg.3 1928./ Carl Edvard och hans Gustafva var engagerad i Sv. Missionsförbundet. Många av pamparna inom Missionsförbundet såsom Karl Boberg och P.G.Waldenström var flitiga gäster i hemmet. Farfars far flyttade som änkling in hos min farfar och farmor. Religiositeten i farfars hem var auktoritär. Över hela Rylanderska hemmet vilade Nilssons ande. Det var, enl. faster Gertrud, han som styrde, även när han inte bodde där. Han var ”bossen”, vars ord var lag. Inget i släkten skedde utan hans tillstånd. Man tog ständig hänsyn till vad han tyckte.Farfars föräldrar ligger också begravna på Norra Begravningsplatsen intill farfar och farmor. Även faster Ruth ligger i familjegraven. Var uppe i Stockholm i somras och letade efter gravarna, men hittade dem inte. Har dock tidigare varit där och ska göra ett nytt försök i sommar. Till vänster: Tre generationer: Farfars far Carl Edvard Nilsson, farfar Karl Emanuel Rylander och far Karl Gustav Adolf (Kåge) Rylander.