Mina fars historia

Min far Karl Gustav Adolf Rylander föddes 6 november 1899 i Helsingborg. Min far Karl Gustav Adolf Rylander föddes 6 november 1899 i Helsingborg. Farfar, Karl Emanuel Rylander, Malle kallad, var 1:e byråingenjör vid Järnvägsstyrelsen och arbetade några år i Helsingborg innan han år 1900 flyttade till Stockholm, där han verkade resten av sitt arbetsliv. Farmor hette Anna Katarina Westerholm, född 1868-10-06 och kom från Gävle. Hur de två träffades vet jag inte, men det blev ett långt och harmoniskt äktenskap. Pappa hade en äldre syster, Ruth Katarina, som var född 1898-01-11 i Helsingborg samt en bror, Per Edvard Emanuel, (Pelle kallad), född i Stockholm 1901-08-17 och en lillasyster Gertrud Henrietta g. Dahlby född 1905-08-23. Barnen Rylander blev ganska strängt hållna. Man fick inte gå på bio eller teater. Sport, däremot, var helt klart tillåtet. Pappa var en duktig skidåkare och deltog i tävlingar bl.a. när det gällde backhoppning ute i Fiskartorpet. Farfar och farmor köpte ett sommarhus ute på Österskär av pengar de ärvt av farmors far, byggmästare Per Westerholm i Gävle, huset kallades Gunnerud efter farmor Annas mors föräldrahem som hette Väst i Östista i Gunnerud i Östra Ämtervik i Värmland. Somrarna på Österskär var ett paradis för barnen (utom för Ruth, som var klen). Ett stort gult 2-våningshus med en härlig tomt dit familjen reste så snart skolorna slutat för terminen omkring 4 juni. Farfar pendlade hela sommaren med tåg in till sitt arbete. Kusinerna Sundahl bodde i ett angränsande hus, där fanns tennisbana och en stor trädgård. Där fanns även trädgårdsmästare, som bodde i en liten mörk stuga med sin familj. Vilken klasskillnad, som rådde. Stugan låg på tomten och bestod av 1 rum och kök. Farmor och farfar hade 1 och ibland 2 hembiträden med dit ut. Här på kortet är Ruth, Kåge, Pelle, Gertrud samt barnjungfru och hembiträden. Farfar Malle besökte aldrig köket och farmor mycket sällan. Varje fredag tog farmor Anna en stor spånkorg med handtag och satte sig på tåget (Roslagsbanan)för att handla det viktigaste för en vecka framåt. Pelle och Kåge mötte henne vid stationen med en skottkärra när hon kom hem med halvfemtåget. Farmor var mycket gästfri (värmländskt). Nästan varje söndag hela sommaren bjöd hon ut gäster.. Pappa Kåge och Ruth bjöd ut vänner från stán, man lekte och hade roligt och farmor Anna engagerade sig. Man seglade, spelade tennis, spelade krocket mm. Familjen for också åtskilliga gånger upp till fjällvärlden, Abisko, Åre mm Pappa hade alltså en god barndom. Han tog så småningom studenten på Östra Real – hade tänkt sig att bli ingenjör och valde reallinjen på gymnasiet. Så fick han Guds kallelse att bli präst – så berättade han det för farfar. Detta innebar att han måste komplettera sin utbildning med latin och grekiska, vilket inte var så lätt, då han inte var språkmänniska. Uppsalatiden Pappa började läsa teologi i Uppsala. Han gick inte den snabbaste vägen till teol.kandexamen, det fanns så mycket annat att ägna sig åt som också lockade. Han sjöng med i Allmänna Sången, han var söndagsskollärare, han var ordförande i en litterär förening. Och så träffade han ju flickorna Norrman och kom att umgås mycket i deras hem. En stor kamratkrets tog tid, bl a Luffargänget, där också mor Birgit och moster Bet ingick. Luffargänget gjorde många cykelturer runt om till kristna stormöten, bl a cyklade man till Oslo, där ett stort evangeliskt studentmöte hölls. Lundatid och prästtjänst. Så småningom flyttade pappa (jämte farbror Pelle och faster Gertruds blivande man Frithiof Dahlby) till Lund för att slutföra sina teologistudier. Pappa prästvigdes så av Nathan Söderblom, ärkebiskop, i Uppsala domkyrka 1929. En kyrkoadjunktstjänst i Skillingmark i Värmland blev hans första prästtjänstgöring. Så kom han till Åmål och 1930 gifte pappa och mamma sig i Trefaldighetskyrkan i Uppsala. Vigselförrättare var, tror jag, farbror Frithiof. Pappa hade då utnämnts till komminister i Boda församling och de unga tu flyttade från stad till rena landet och till Boda prästgård i Högboda. / Se vidare ant. Om min mor./ Pappa var född och uppvuxen i storstad: Hälsingborg, Stockholm, Uppsala, men kom att utföra hela sin prästgärning i landsbygdspastorat: Boda, Alster, Östra Fågelvik. ”Han gick in i den lättsamma och glada livsstil, som man brukar anse höra till det värmländska kynnet. Han blev värmlänning utom i språket. Hans rena, distinkta tal röjde det stockholmska ursprunget” skriver minnesskrivaren Herbert Holm. Pappa var en omtyckt präst. Många var de ungdomar han var scoutledare för. Han var utbildad vid Gilwells -ledarutbildning för scouter inom KFUM-KFUK och många var de läger han var ledare för och många var de ungdomar han där lärde känna. I Alsters församling organiserade han en scoutkår med över 100 medlemmar. Pappa var ordförande i Molkoms folkhögskolas styrelse och medverkade vid många högtider och avslutningar. Där fick vi barn ofta vara med. Ungdoms- och konfirmandarbetet låg honom varmt om hjärtat – han var i sitt esse när han hade en grupp konfirmander framför sig. Han var ledare för pojklägren i stiftet, var medlem i Kyrkliga Ungdomsförbundets styrelse och var mån om ungdomens kristna fostran i sina församlingar. På den tiden var också prästen en slags myndighetsperson – på ont och gott. Pappa var ordförande i kyrkoråd och kyrkofullmäktige, i kristidsnämnd och fattigvårdsstyrelse, i styrelsen för Eva Geijers barnhem, i skolstyrelsen. Pappa var mycket intresserad av missionens arbete och var ordförande under många år i Missionsrådet i stiftet. Otaliga resor till Uppsala och Missionsstyrelsen där fick han göra och gjorde det med stort intresse. Många missionärer gästade vårt hem. Under lång tid tjänstgjorde pappa som domkyrkosyssloman och hade i den egenskapen mycket att bestyra vid Domkyrkans restaurering, som han fick vara med om att slutföra. Han hade också predikotjänst vid domkyrkan bl a vid tidiga julottan. Pappa reste på äldre dagar till Norditalien och besökte Valdenserförsamlingen , en luthersk minoritetskyrka, som förföljts av den katolska kyrkan under långa tider. Han samlade in pengar vid föredrag och församlingsaftnar till ett kyrkbygge där. Pappa efterlämnade hyllmeter av dagboksanteckningar, som utgör en spegling av en prästmans liv och syn på omvärlden under 30 år. Han medverkade också i dagspressen med dikter och betraktelser. Han cyklade ofta runt i församlingen och besökte sina församlingsbor, han vågade ta en ”fight”, om någon blivit illa behandlad. Pappa var en gudfruktig man, en bönens människa. Han levde som han lärde. 1962 kom den stora pastoratsregleringen. Alster övergick till att bli en komministratur. Pappa ombads söka kyrkoherdetjänsten i Östra Fågelvik. Han tillträdde den i januari 1962 och stannade där till pensioneringen 1968. Familjen och hemmet Pappa var oerhört fäst vid sin familj. Mamma betydde mycket både som maka och som mor till oss barn, men också som pappas stora stöd i församlingsarbetet. Hon var solen i hans liv, sa han ofta och han tackade ständigt Gud för den stora gåvan – en älskad hustru. Pappa ägnade sig också åt oss barn. Krocket spelade vi ofta, det kinesiska spelet Mahjong blev flitigt använt, skrivlekar, frågesport (Gösta Knutssons) testades vid familjebjudningar. Lördagkvällar var vikta för familjen. Pappa var mycket intresserad av att följa sporten på TV. När han sista halvåret led av svår värk, var VM-matcherna i ishockey det som distraherade honom och hjälpte en stund. Pensionstiden Pappa och mamma köpte ett nybyggt radhus på Häljebolsgatan i Karlstad – deras första egna hem. De var så lyckliga få iordningställa hemmet och den lilla trädgården. Men kort tid därefter insjuknade pappa med svår värk, trötthet och sömnbesvär. Läkare påstod att det är vanligt med nedstämdhet efter pensioneringen. Men pappas sjukdom var av annat slag. Han reste ner till Tyskland för att få behandling. Där upptäckte man att han led av långt framskriden cancer. Han flögs till Göteborg och lades in på Carlanderska sjukhemmet, där han avled 17 juni 1969. Begravningsgudstjänsten hölls i Östra Fågelviks kyrka och gravsättningen på Alsters kyrkogård under stor uppslutning av församlingsbor, släkt och vänner. En ljus Gudstro präglade hela hans liv och detta framkom också vid jordfästningen – lovsång ljöd i kyrkan och vid graven. Nedan några bilder ur hans liv: Fest för Ruth 60 år Pappa och faster Lisa - Mamma, faster Ruth och faster Gertrud - Faster Ruth och farbror Pelle