Min historia: min mormors far och mor

Mormor Marias föräldrar: Gabriella Johansson f. Gerle f. 11/10 1839 död 18/8 1925 och Johannes Johansson f. 11/7 1835, död 6/7 1924. Gabriella föddes på Gotland. Hon var dotter till kapten Gerle, hade 5 syskon i livet. Carl , departementschef i Stockholm, Ebba gift med konsul Herlitz i Klintehamn, Jeanna, gift med handlare Åman i Visby, Emil, köpman, morfar till Alf Hoppeler samt Ida, ogift, gudmor till Beth. Hon växte upp på Jufves gård i Sanda och vid 16 års ålder kom hon i kontakt med ”läsarna”, vilket sedan påverkade hela hennes liv. En äldre man, kapten Melander, kapten vid sv. Flottan i Karlskrona, reste på fritiden kring och predikade Guds ord. Gabriella var på ett stort bröllop och under bröllopsmiddagen knackade Melander på och inbjöd de som ville att komma och lyssna på hans förkunnelse. Han hade känt en inre maning att resa dit. Efter middagen skulle det bli dans och ungdomarna drog iväg till logen. Några få, däribland Gabriella, gick för att lyssna till Melander innan dansen. Gabriella blev gripen av hans budskap. Då Gabriella kom åter till hemmet och föräldrarna märkte att hon var på väg att bli ”läsare” började förföljelsen. Hon förbjöds att läsa bibeln, förbjöds att träffa andra ”läsare”. Hon brukade på dagarna samla stickor på vedbacken, vilka hon gömde under sängen för att så tända på dem i kakelugnen under natten, då den gamla fastern med vilken hon nu delade sovrum och som skulle vakta på henne, sov .I brasans sken läste hon så sin bibel. Mitt emot hemmet bodde en troende lärarinna. Husen låg nära varandra. Denna höll upp små lappar med bibelord för att uppmuntra Gabriella. Hon skrev bl.a. STRID-BED-LID! att falla på knä i kyrkan. Detta gjorde nu Gabriella Gerle. Vilken skam för kapten Gerles familj! Gabriella fick lämna sitt hem och reste med båt upp till Stockholm. Där träffade hon sin bror Carl som sa till sin syster ”läsaren”: ”Nu har du ingen bror i mig längre”. Färden gick vidare med ångbåt till Gävle. Vistelsen där blev inte långvarig. Snart erbjöds ett arbete i en skola nere i Vikmanshyttan, en bruksskola som förestods av brukspatron Ulff. På söndagarna undervisade Gabriella i en söndagsskola, där även äldre personer från byar omkring lär ha infunnit sig för att höra Vikmanshyttmamsellen. Bland dem som kom och lyssnade var en bondson från en by som heter Lassbo. Namnet på denne gosse var Johannes Johansson och han kom att bli Gabriellas make. Johannes var son till Eckes Jan Persson 1808-1879 samt Anna Andersdotter Lassbo 1809-1874 från Lassbo by i Hedemora församling. Om deras liv vet jag inget förutom att de var bönder. Johannes och Gabriella förlovade sig 4 februari 1865. 1866 flyttade de till Uppsala. Den 4 juli 1866 gifte sig Gabriella och Johannes i Sanda på Gotland.1866 på hösten tillträdde Johannes en tjänst som lärare på Prins Gustafs skola i Uppsala och Gabriella blev föreståndarinna vid stadens barnhus. Hösten 1872 flyttade de till Klostergatan 15 med sina 3 barn, Johannes, Maria och Anna (som endast blev 1 år och 9 månader gammal). Där kom man att bo 10 år. Gabriella födde ytterligare 2 barn, år 1875 föddes lilla Ebba Lydia, som fick leva 1 år och 3 månader samt något år senare lilla Gabriella, som endast levde 3 dagar. Gabriella hade då drabbats av graviditetskomplikationer, s k havandeskapsförgiftning. Gabriella och Johannes var mycket gästfria. De ömmade starkt för de svaga i samhället och upplät ett rum för s.k. fallna kvinnor, som i omgångar fick bo där. De hade kontakt med teologistuderande i staden och Gabriella var mycket bestämd i fråga om ”den rätta läran” och höll efter dem med avvikande mening. Johannes däremot var oerhört mild och god. Han gick med tiggarbössa på gatorna och samlade in pengar till nödlidande. När dottern Maria skämdes för hans lappade byxor och bad honom köpa nya, blev svaret: ”Hur ska det då räcka till för dem som lider nöd”?. Johannes var folkskollärare. På den tiden var lönen mycket liten, c:a 1800 om året en period. Det var svårt få ekonomin att gå ihop. Det fanns dock alltid en slant till missionen eller nödlidande. Professor Pontus Wikner yttrade en gång om honom: ”Det är bara vingarna som fattas.” Gabriella och Johannes var ofta sedda gäster i min mors hem. Alla jular kom de med otaliga små paket till barnen, mången gång tittade de in på en pratstund vid kaffetåren. De dog med 1 års mellanrum. Eckes Jan Persson 1808-1879 samt Anna Andersdotter Lassbo 1809-1874 från Lassbo by i Hedemora församling./bilden t. höger./