Några minnen från min hembygd

Första potatisplockaren Jag tror det var 1945 som Filip tillsammans med några andra bönder: Kar-Lennart, Ejnar Jonsson och kanske några fler, köpte en potatisplockare. Några potatis plockade den ju inte snarare sprätte upp dem ur jorden. Potatisplockaren var en stor tingerst dragen av en häst..En plogbill drogs ner i potatisfåran och fem vingar snurrade runt och kastade upp potatisen några meter. Vingarna styrdes av käppar som samlades i en ring ovanpå plockaren. Vi var ett tiotal personer, mest kvinnor och barn som plockade ihop de utspridda potatisen i korgar. Man hade två korgar, en för stora matpotatis och en för små, grispotatis. Dagen började halv åtta och höll på till halvsju med uppehåll för middag kl 1 och kafferast tio och fyra. Det var en stor glädje i hjärtat då man såg bondmoran komma över åkrarna. Man visste att nu var det ett litet uppehåll. En annan glädjande sak för oss barn var då någon av styrpinnarna gick av, för då fanns inga potatis att plocka förrän ny pinne var fast skruvad och det kunde ta tid. Alla bönder gillade inte moderniteter som potatisplockare. En gång när Filip tagit med plockaren till Brännelund för att ta upp vår potatis kom Karl Johan i Persult, då 75 år, tittade granskande på plockaren och utbrast:” En sådan tingerst kommer inte på mina ägor”. Komiskt nog har hans barnbarn  en helt ny modern datastyrd ladugård på den gården.