Bröder i Herren

Om ett gammalt fotografi
Detta kort är förmodligen taget i slutet på 1940 talet, men var vet jag inte. Av blomman till höger kan man gissa att det var någon som fyllde jämna år 75 eller 80. Jag känner dem alla till namn och delvis livshistoria.
Längs t.v. sitter Robert Gustavsson. Han var lantbrukare och ägde gården Svartefall. Det hade en gång varit soldattorp, för rote 113. Där tjänstgjorde min morfars far och broder August. Men när indelningsverket skrotades såldes väl torpet. Och jag förmodar att det köptes av Roberts far, som jag faktiskt minns från min barndom. Robert var en mycket from man liksom alla männen på den här bilden. Min gamla moster Anna kallade honom "diakon", men aldrig så han hörde det. Anna gav honom namnet av att han förvaltade nådemedlen i missionshuset, som det var mycket hemlighetsmakeri om. Robert ådrog sig en svår skada i handen, av rotorn på tröskverket. Läkarna på Hägerflyktska lasarettet i Eksjö ville amputera handen, hans far vädjade att låta handen vara kvar. Jag minns väl han krokiga hand. Men han levde och arbetade hela livet med sitt handikapp. Från honom som från många andra fromma , som vittnade i missionhuset, minns jag vissa återkommande fraser. Av Roberts böner kommer jag mycket väl ihåg inledningen " Fader du som är en fader över allt vad fader heter...."
Nästa man är Reinhold Karlsson, han var bror till min mormor Elisabet, som dog när hon bara var 33 år gammal efter att ha fött 6 barn. Reinhold var också landbrukare och hade ord om sig att vara en orolig själ och flyttade mycket. Han blev far tidigt och ville först inte gifta sig med modern, men gjorde det efter andra barnet var fött och hans mor sagt: "Om du inte gifter dig med Kristina, så är du inte längre min son". Han fick sedan ytterligare 3 barn. Han blev mycket gammal och cyklade ännu vid i 80-ålder. Han hördes inte så ofta i missionhuset, då han blev baptist i ungdomen.
Tredje mannen från vänster på kortet Karl i Rävla. Jag såg honom ofta vandra till missionshuset på söndagsförmiddagarna. Han hade 7 barn, de båda äldsta sönerna, Paul och Hugo var som man då sade, "idioter", idag säger man förståndshandikappade . De jobbade på gården hela sitt liv. Paul drog en kärra med två mjölksåar ner till Tingsholmens stora mjölkbrygga varje morgon. Hugo hade varit en tid i ungdomen på Nanylunds uppfostringsanstalt och var därför mycket artig och hälsade och slet av sig mössan då han mötte någon. Paul var tillsamman med sin syster Nanny vaktmästare i missionshuset och eldade i den stora järnkaminen.
Nästa man var min morfar Carl Viktor. Skomakare, lantbrukare, predikant och lanthandlare. Om honom har jag skrivit mycket minnen.
Siste man var Gustav Gren. Han var en from man liksom de andra och besökte morfar ofta. Han var lantbrukare och hade en gård i Ingarp. Jag tror att han en gång hade utvandrat till Amerika, men inte trivts där utan flyttat hem.