Några minnen

Ett minne från Ulfsparre-Hägerflychtska sjukhuset i Eksjö Året var 1950. Jag hade just fyllt 18 och gick på Sörängens folkhögskola, första årskursen. Skolan var internat och jag bodde på Granängen. Där bodde endast pojkar - två i varje rum. Jag började få ont i magen på högra sidan - men kämpade emot första dagen och natten. Men nästa morgon gick jag upp till rektor Sallnäs och berättade om mitt onda och att jag hade tänkt ta bussen in till Eksjö lasarett för att få en undersökning. Detta tyckte han var klokt och jag tog bussen till Eksjö - två mil. Jag gick upp på kirurgmottagningen och blev genast undersökt. Läkaren som hette Lauritzen konstaterade att det nog inte var blindtarm, men jag skulle ändå få stanna över natten om jag var orolig. Jag lades in på en stor sal med sex till åtta sängar. När jag vaknade nästa morgon vid sjutiden stod vaktmästare Björk vid min säng med rakborste och rakkniv i högsta hugg. Jag sade:" jag skall inte rakas, för jag skall resa hem idag." Vaktmästare Björk var en barsk herre och ville inte veta av några krumbukter av en ung kille på 18 år. "Jag går inte här och rakar killar på kuken för mitt nöje skull." Han vek upp filten och tvångsrakade mig. Jag var inte lycklig att komma rakad tillbaka till gymnastiken och duschen på skolan. Jag berättade det för avdelningssköterskan. Men hon såg bara glad ut för hon kände ju Björk. När ronden sen kom fram på förmiddagen berättade hon om Björks tilltag." Det måste vi få se", sa en av läkarna och man drog bort filten och skrattade hjärtligt åt tilltaget. Det är nu nästan 70 år sedan. Man var inte så mån om personlig integritet på den tiden. Men innan jag blev utskriven, blev jag sämre och fick opereras akut för brusten blidtarm. Så det var tur i oturen att Björk hade rakat mig. är