Månadsskiftet februari - mars hände mycket.


Vi reste ner till  Brännelund, då vi fått veta att min bror Lars-Håkan var allvarligt sjuk i cancer. Det blev släktträff i vintrigt Småland. Fint att ses, även om orsaken till träffen var tråkig. Kristoffer, som nu har hela Europa, som sitt arbetsområde, hade vi inte sett sen han tog studenten. Han hade nu blivit en stilig ung man, som pappa Lars-Håkan var mycket stolt över. Lars-Håkan var  trött, vilade och sov mycket.
I Brännelunds kök träffade vi Britt och Kristoffer.
Ja, Lars-Håkan var trött och mig påminde han om morbror Josef, som kom hem från Canada på 1970-talet.
Bröderna Orvar och Lars-Håkan samtalar här i barndomshemmets fin sal, som nu är vardagsrum.
Gamla vänner  kom och besökte Lars-Håkan.
Det är länge sedan mamma Britta styrde och ställde i detta rum.
Det var vemodigt att lämna Brännelund denna gång.
Elisabet och Gunilla var med, det var ett stöd.
Mitt barndomshem, skall det förbli i släkten?
Vinterlandskap.
Anders fyller år och det firas med god marsipantårta.
Åt de för mycket tårta, de ser alldeles utslagna ut?!
Besök hos Andreas och Tilda-Li.
Andreas är en fin pappa och mormor myser.
Tilda-Li med några av sina dockor......
...hon har ett härligt rum.....
....och många leksaker.
Vintern har blivit lång - ingen vår i sikte - här londondimma i Sörping.
Sissi bjöd med oss till berömd krog i Skärblacka.
Maten var mycket god, men så drivs restaurangen av en Nobelkock!
Entrén var originell.
Världens största loppis finns i Skärblacka, tror jag.
Bra för den som vill fynda.
Allt var dessutom billigt, så en smålänning köpte en fin jeansskjorta för 40 kr. Gissa vem?.
Massor av dockor - kanske något för barnbarnsbarnen? Vet ej.